adamisbjorn

"Hur kan du säga att fundamentalismen ökar, eller att Malmö kommer att få en muslimsk majoritet, när inte ens experterna kan det?

– Det är klart att man inte kan påstå att vi får en ökning, det är klart att det är svårt att göra befolkningsberäkningar, men om utvecklingen ser ut som den gör i dag är jag fullt övertygad om att det kan bli så.

– Det skulle kunna bli en majoritet isbjörnar också, rent hypotetiskt. Det kan man inte veta, säger Jimmie Åkesson."

Jag upprepar:

Anneli, 40, trodde hon var en häst

Sa idag har jag haft min sista skoldag, vilket kanns lite vemodigt. Visst har det varit lite jobbigt ibland, da barnen ar vilda, svetten rinner och man har aldrig med sig tillrackligt med vatten, men anda sa var det sorgligt att se barnen for sista gangen. Nagra ar ju lite jobbiga, men de flesta ar verkligen... gulliga. Nu later jag valdigt mesig, feminin och O-isbjornig, men jag antar att jag har blivit lite skadad av varmen.

I ovrigt tankte jag beratta om lite blandade saker, och det var nan som fragade om maten. Sjalv sa tycker jag att  en viktigt del av resan ar att ata god och spannande ny mat. Med andra ord ar jag inte som Mat-ar-mat-kvinnan eller mat-ar-mat-mannen (som jag reste med forra aret). Jag har darfor hallit mig till en strikt indisk diet, och har nobbat Mcdonalds i Jaipur. For arligt talat, vilken jalva retard ater pa Mcdonalds nar man ar utomlands? Just det. Du behover inte kanna dig utpekad, min van.

Maten jag fatt har hemma hos Madan ar hemlagad av hans fru och mamma, som fungerar som oavlonad service-personal. Uhm. Tur att jag inte ar hardcore-feminist... Maten ar iaf valdigt god, och en standard maltid bestar av fyra saker. Forst finns ju alltid riset, och nastan alltid en sallads-liknande grej. Vanligtvis ar den tredje grejen nagon sorts tillagade gronsaker, kanske bonor eller lady finger. Fjarde ratten ar en linssoppa som kallas Dhal, och som egentligen ar valdigt god men efter en manad ar man en smula trott pa den. Ibland far vi lite andra saker, men allting lider av ett fel: det ar inte sa kryddat. Dom ar nastan hysteriskt radda for att ha i nagra kryddor i maten, antagligen for att Madan har traffat alltfor manga veka utlanningar under sitt liv. Detta leder till att det som egentligen ar vallagad mat blir en smula smaklos i langden.

Sedan finns ju ocksa det problemet att vi knappt far nagot kott, det ater dom helt enkelt inte. Jag som under arton ar atit kott minst en gang om dagen fruktade lange over omstallningen, men det borde jag inte har gjort. Jag har namligen knappt kannt av det alls. Om jag bodde i indien skulle jag nog kunna leva som vegetarian utan storre problem. Nar vi var pa en restaurang fanns det faktiskt kyckling, men jag dumpade den till forman for linserna! Otroligt med sant. (Sen ska jag passa pa att poangtera att det inte finns nagon matratt och speciellt inte nagon krydda i indien som heter ”Curry”, precis som det inte finns nagon tandoorikrydda, vilket bada tva bara ar ett vasterlandskt pahitt.)

Ah, Madan! Denne man av ultimat visdom! Han ar sa statlig och majestatisk att han skulle passa som isbjorn! Han ar inte bara otroligt serios, utan han har mycket seriosa asikter om det mesta, fran traditioner till homosexuella och magknip, allt formedlat med en djup indisk-engelska. Han kan ibland eruptera i smatt poetiska forelasningar helt spontant, har ar ett exempel: killen som lart oss yoga ska aka ivag, sa han foreslar (inte helt seriost kanske) att Caroline ska ta over yogaundervisningen i hans franvaro.

Caroline: So who’s going to teach the yoga while you’re gone?

Sanjeev: You of course!

Caroline: Hahaha what?! NOOO!

Madan: So Caroline, you will have the responsibility for the yoga, yes? I believe that everyone, young or old, must sooner or later face responsibility and deal with it. Thus we rise above our humble beginnings and improve ourselves, and others. I believe that facing responsibility such, we shall improve our confidence in ourselves and our abilities. Everyone, young or old must go through this in order to strengthen themselves, and thus the matter of responsibility is of great importance to our process of self-improvement. I think you will benefit greatly from this responsibility, teaching others the yoga. Indeed it shall be good for you!

Caroline: Okeeey… I think so too!

Madan: That is good, since everyone, younger or older must face responsibility and emerge with improved…….(etc)…

Ja, han kan sannerligen gora sina utlaggningar! Han berattade ocksa for oss om de homosexuella. De ar tydligen mycket rika allihop (Som judar alltsa, men med mindre har pa kroppen) och bor tillsammans i ett stort bog-hus. Hur far dom da sina pengar? Jo, forstar ni, bogarna smyger omkring och kraver pengar av gamlingar och barnfamiljer, och om dom inte far det blottar dom sig! True story!

O andra sidan ar det inte nodvandigtvis falskt, som jag trodde nar det gallde en annan historia. Han berattade namligen att man inte ska lita pa grisar, for de brukar stjala sma barn och ata upp dom levande! Jag skrattade inombords vid tanken pa att grisar skulle vara manniskoatande. Dock sa skrattade jag inte langre nar jag sag grisarna dom har har, jezzuz alltsa. Dom ar mer som dinusarie-svin som rotar omkring i soporna. Ett par av dom skulle utan tvekan kunna nerlagga och ata upp en vuxen man. Dom loper antagligen lika snabbt som waltern ocksa. Vem vet, dom kanska ater sma barn. Och Sikars bogar kanske bor i ett bog-hus och lever pa sina blottar-pengar.


Annars har jag lekt med barnen den har veckan, och dom alskar att sitta pa min rygg. Ibalnd vill jag inte ta upp dom nar jag ar for trott, men det hindrar inte super-kidz from da ghetto. Dom planerar istallet sma overfall pa mig nar jag minst anar det. Sa fort jag satter mig ner pa huk rusar en eller tva killar upp bakifran och kastar sig pa mig och forsoker strypa mig. Jag vet inte riktigt vad dom tror att dom far ut av att ha ihjal mig, men det maste vara mycket underhallande att se mig kampa efter luft samtidigt som jag forsoker att inte skada dom. Andra hoppar fran murar och stolar. Ingestans ar jag saker, och ibland kommer dussintals av dom samtidigt. Se nedan.

Detta ar borjan av en maktig bildsekvens som visar min episka kamp mot de otvattade horderna. Upplosningen far ni nar jag kommit hem.

Hej, till er som fortfarande hanger kvar och laser min blogg! I helgen var jag alltsa till Jaipur, huvudstaden i Rajasthan och en stad som har en kanske fem miljoner invanare eller sa. Vi akte bus fran Sikar dit, vilket tog en tva timmar ungefar. Sjukt varm dag dock, vilket uppvagdes av ett overraskande bra hotell som tydligen skulle ha en pool (?!) som vi dock inte sag nagon skymt av. Efter att ha atit en sjukt god lunch som bestod av ost i curry (fraga inte..) begav vi oss mot gamla delen av Jaipur.

Jag var i stan way back in 2007, men man glommer mycket och arligt talat sag jag langt ifran allt. Efter att ha gatt en rundtur med en speedad guide som fick Linda Bengtzzzing att verka normal sa kopte jag en del presenter pa marknaden. Dom av er som var med i Kina minns det galna kopslagandet dar (Jonas som fick sin skjorta for en tiondel av utgangspriset tex) kan nog forsta lite hur det var. Jag var en smula ringrostig, och fick ner priset fran 4000R till 2800R. Fylld av angest muttrade jag att jag borde ha gatt pa hardare och fatt ner det till 1500, men min indiske van var tydligen imponerad och ansag att jag hade fatt en samling fina grejer for ett mycket bra pris. Den mordiska blick jag fick fran affarens agare nar jag gav honom pengarna tydde ocksa pa det, men jag forhaller mig tvivlandes till att jag skulle ha gjort ett kap.

Jaipur var verkligen storre, ljudligare och mer fororenat an jag kom ihag det. Redan fran forsta borjan borjade det sticka i ogonen, och traffiken var massivt ogenomtranglig. Dock har jag inget emot att ha langa tuk-tuk turer, da man far se mycket: slagsmal, krockar och annat. Jag ska ocksa passa pa att poangtera traffiken. Den ar, for att anvanda en klyscha, kaotisk. Nar jag kom till Sikar forsta dagen och akte tuk-tuk var jag overtygad om att vi skulle krocka minst 35 ganger. Dock sa intraffar inga krockar och man vanjer sig ganska snabbt; efter en manad har orkar man inte bry sig utan man litar bara blint pa foraren som trycker igenom fordonet genom de minsta hal. Indierna ar namligen langt, langt battre forare an svenskar. Den enda olyckan jag sag i Jaipur (och i indien hitills) var nar en noobig motorcyklist korde in i en skylt och gjorde en (imponerande erkanner jag) vurpa.

Pa sondagen var vi till Amber Fort, som ar valdigt imponerande. Dock sa var det nagon form av helgdag for Hinuderna, sa tusentals flockades dit for att besoka Kalitemplet i fortet. Dock sa fick vi mystiskt nog smyga in genom en ingang pa baksidan, som var helt tom..

Darefter gick vi pa bio och sag en ballywood film pa Hindi. Bion hetter Raj Mandir och var extremt stor och tydligen mycket kand, och da det var en ny film sa hade vi mycket tur som fick platser. Nar man kom in i bion var det en enorm foaje, som var sa bisarrt smaklos att den nastan var vacker: rosa vaggar och utsmyckning fran tidigt 80-tal. Att se filmen var en sjukt haftig upplevelse, att sitta med mer an 1500 hurrande, skrattande och gratande indier var verkligen annorlunda. Visst forstad jag inte vad som sas i filmen, men det ar sa mycket kroppssprak att man fattade 80% anda.

Resan hem var ett kapitel i sig sjalv, da jag satt sjalv kom det massor av indier som ville disskutera diverse saker emd mig, den ene med samre engelska an den andre. Nar jag kommit hem och aterhamtat mig ska jag aterberatta det hela, men nu nojer jag mig med att halsa till Ungern-Julia fran en glad, 28-arig indier. Vill du gifta dig med honom? Han har ett stabilt jobb som it-specialist och vet var man kan kopa utmarkt hembrant vin!

Annars har jag inte haft sa mycket att gora i skolan, da det ar en muslimsk hogtid just nu och halften av barnen ar ute och tigger...